Webbinarier är ganska trista för det mesta, tycker Alastair Creelman, specialist i e-lärande vid Linnéuniversitetet. Det är ofta bara en eller två människor i bild som pratar, en powerpoint-presentation och några frågor som ställs i chatten. Webbkonferenser är ofta bara en rad webbinarier.
– Behållningen på många konferenser är inte så mycket de stora talarna, utan nätverkandet och snacket. Hur kan vi skapa mingel, kaffepauser och uppleva guidade turer utan att resa? undrar Alastair Creelman som själv håller på att utforska frågan.
Inför ett kommande webbinarium har han bett deltagarna att ha fika till hands. I pausen kommer de sedan att bli slumpmässigt indelade i mindre grupper där alla kan se och höra varandra och uppmuntras prata fritt medan de dricker sitt kaffe.
På liknande sätt tycker Alastair Creelman att distanskollegor kan ses över en middag digitalt.
– Självklart är det inte samma sak som att träffas fysiskt, men alternativet kanske är att inte träffas alls, säger han.
Användbara verktyg och program
På webbkonferenser kan en enkel sak som ett mer aktivt användande av smågrupper skapa mer interaktion mellan deltagarna, en möjlighet som till exempel finns i mötesverktygen Zoom och Adobe Connect.
– I en hörsal är det svårt att få till grupparbeten, men på en webbkonferens kan jag enkelt växla mellan att ha deltagarna i storgrupp och i smågrupper.
Hybridmöten kan också ge ett socialt mervärde, inte minst om flera olika digitala verktyg används.
Alastair Creelman har haft workshoppar med en grupp på plats i rummet och ytterligare deltagare som var med digitalt. När de under workshoppen delades in i smågrupper dokumenterade de sitt arbete genom nätbaserade skrivprogram, som Google Docs eller Windows 365.
Allt från workshopen lades upp på en digital anslagstavla, som Padlet, där de kunde kommentera och diskutera varandras bidrag. Personer som inte varit med på workshoppen kunde gå till anslagstavlan i efterhand för att se vad som framkommit och delta i diskussionen, vilken fortsatte utan tidsbegränsning.
– Tänk dig en konferens i Stockholm, men med filial i Malmö, Göteborg och Luleå och att vi kan mingla allihop, men i datorn. Är vi redo för det? Jag vet inte, men vi måste börja testa.
Virtuell stadsvandring
Precis som på en vanlig konferens skulle en webbkonferens kunna innehålla en guidad stadstur, under vilken följeslagarna kan småprata digitalt sinsemellan och ställa frågor i chatten. Virtuella studiebesök kan också lyfta ett webbmöte och öppna upp för mer informell interaktion.
Verktyg för att förbättra det digitala sociala livet utvecklas ständigt. Ett sådant är Sococo där man kan rita upp ett virtuellt kontor med till exempel fikarum, mötesrum och enskilda arbetsrum. De inloggade kollegorna syns som små figurer i de rum de valt att vistas i.
Går man in i fikarummet kopplas man upp till ett videomöte med de andra därinne. Om man ”knackar” på en kollegas rum kan man bli insläppt till ett videomöte med denne.
Verktyget är utvecklat för distansbaserade företag och projekt, men Alastair Creelman ser potential för konceptet vid till exempel webbkonferenser.
Se kollegorna i fullformat
Virtuell och förstärkt verklighet, VR och AR, är också på väg in i mötesplattformarna. Spatial heter en där man genom sina specialglasögon ser sina kollegor visualiserade i fullformat, kan vandra omkring i den virtuella verkligheten och med handrörelser i luften kan hantera sina uppladdade dokument. Alastair Creelman har inte provat verktyget ännu, men ser det som en hint om vart tekniken är på väg.
– Vi måste undersöka möjligheterna mer på allvar och det kan inte bara vara en eldsjäls verksamhet.
Fotnot: Den 17 mars 2020 uppmanade regeringen lärosätena i Sverige att övergå till distansundervisning för att minska smittspridningen av det nya coronaviruset.
Universitetsläraren återpublicerar därför metodartiklar i ämnet digitalisering av högre utbildning.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Universitetsläraren nr 4/2019.
