Jag kan inte bli kvitt bilderna på hur människor i Ukraina packar in offentliga skulpturer i sandsäckar för att hindra att de blir skadade av ryska bombanfall. Det är väldigt sorgligt och väldigt vackert.
Sorgligt för att det illustrerar hur det ofattbara barbariet fortsätter i Ukraina. Man känner en förtvivlan över hur någon medvetet kan utlösa en sådan mördande förstörelse.
Men bilderna av de inpackade skulpturerna är också en vacker bild av en trotsig handling mot ondskan. Att mitt i vansinnet, där städer raseras, människor mördas och lemlästas i tusental och miljoner är på flykt, värna skönhet och kultur säger något storartat om människan.
För att göra livet värt att leva behövs också skönhet, konst, litteratur, bildning, forskning och ett kulturarv att vara stolt över. Och möjlighet att utan risk för repressalier fritt kunna söka kunskap och få säga vad man tycker.
Att allt detta står på spel i Ukraina tror jag är klangbottnen för det stora engagemang som den internationella akademiska världen visar för sina krigsdrabbade ukrainska kollegor.
Lärosäten, myndigheter, forskningsinstitut, vetenskapliga föreningar och finansiärer över hela världen agerar. I Sverige har många universitet anmält sitt intresse för att ta emot ukrainska akademiker och studenter. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag av regeringen att samla information om stöd till forskare som flytt från Ukraina till Sverige och redovisa den på webben.
Vid en pressträff förra veckan betonade utbildningsminister Anna Ekström det stora engagemanget i högskolesektorn och pekade på att KK-stiftelsen har utlyst 50 miljoner kronor till stöd för ukrainska forskare, Stiftelsen för strategisk forskning har avsatt 30 miljoner kronor och även Kungliga Vetenskapsakademien har utlyst stipendier. Pengarna ska både kunna användas för att anställa ukrainska forskare och för att flytta forskningsverksamhet till Sverige. Dessutom avsätter Wallenbergstiftelserna 50 miljoner kronor för att ge svenska lärosäten möjlighet till tillfälliga anställningar av ukrainska forskare.
Även internationellt är engagemanget stort. Anna Ekström berättade att EU-kommissionen öppnat en webbplattform för ländernas olika initiativ för att stötta forskare från Ukraina.
Och bara några dagar efter Rysslands angrepp på Ukraina startade några forskare på frivillig basis hashtaggen #ScienceForUkraine, för att samla information om möjligheter för forskare och studenter på flykt. Enligt ett pressmeddelande på #ScienceForUkraines webbplats har man samlat in mer än 1 500 erbjudanden om stöd från 50 länder, med potential att hjälpa fler än 3 000 fördrivna ukrainska forskare.
I pressmeddelandet anges att det 2021 fanns 60 000 forskare och 35 000 stödpersonal och 1,3 miljoner studenter i Ukraina. När kriget bröt ut tvingades många av dem fly, men majoriteten förväntas bli kvar i Ukraina.
Därför uppmuntrar #ScienceForUkraines finansiärer, akademiska institutioner och företag att ge möjligheter till samarbete på distans med ukrainska forskare.
Jag vill lägga till att med tanke på de 1,3 miljoner ukrainska studenterna kommer de studieplatser som erbjuds vid universitet i olika länder inte förslå långt. Även här behövs det distanslösningar i stor skala. Förslag finns på ett öppet ukrainskt universitet som kan koppla samman distanskurser och studenter.
Men ukrainska akademiker har påpekat att det är viktigt att den ukrainska akademin inte dränks av välvilja. Hjälpen måste organiseras för att i möjligaste mån undvika brain drain. Tvärtom måste hjälpen underlätta för den ukrainska akademin att överleva och utvecklas.
Vi måste tro att livet för medborgarna i Ukraina ska återgå till det normala. När det är dags för ukrainarna att lyfta bort sandsäckarna från skulpturerna bör det också finnas en plan för utformningen av internationell hjälp för att bygga upp landets akademi igen.