– Det absolut viktigaste är att man höjer kvaliteten. Då pratar jag både om vad som kommer in och vad som kommer ut från universiteten.
Sverigedemokraternas Patrick Reslow, partiets gruppledare i utbildningsutskottet, svarar på vad det viktigaste är som hans parti vill åstadkomma med sin högskolepolitik.
Risk för urholkning
Partiet går på lärosätenas signaler om att studenternas förkunskaper är för dåliga. Risken är urholkning av akademin och att högre utbildning blir en förlängning av gymnasieskolan, förklarar han.
– Universiteten ska inte anpassa undervisning eller krav utifrån de förkunskaper som finns, utan hålla flaggan högt. Det är också en kvalitetsstämpel. Så fort man börjar sänka kraven innebär det att vi kommer att tappa i internationella mätningar och i status.
Fler universitetslärare, men framför allt mer lärarledd undervisning är viktigt, fortsätter Patrick Reslow.
– En grundläggande sak för att höja kvaliteten är att man har disputerad personal som är ute och undervisar och lotsar studenterna genom sina studier.
Vill höja basanslagen
Patrick Reslow nämner i samma andetag att lärosätena då behöver ökade resurser för att kunna anställa lärare, doktorander och erbjuda postdoktjänster. Därför vill SD öka basanslagen, så att lärosätena – enligt honom – får en större möjlighet att bestämma själva vad de vill använda pengarna till.
Han menar också att en för liten andel av basanslagen går till forskning, och att externa forskningsfinansiärer därför får bestämma för mycket om forskningen. Därför bör anslaget till Vetenskapsrådet samtidigt minska.
– Man ska inte ha någon politisk styrning, det är viktigt att universiteten är fria och autonoma så att man får ägna sig åt den forskning man tycker är rimlig och som ligger i linje med de behov som finns.
Samtidigt vill ni se mindre genusforskning. Är inte det att styra?
– All genusforskning är inte dålig. Men det vi kan se är att det har blivit en politisk dimension på det hela. I forskningsanslagen utgår man från att man ska ha med genusforskning i precis allting. Då blir det politisk styrning.
Han säger:
– Stora delar av den här teoribildningen är ingen beprövad vetenskap utan det är politisk ideologi i grunden.
Men ska du som politiker avgöra om det är en beprövad vetenskap eller inte?
– Jag tror inte vi hade haft den här typen av fokus på genusvetenskapen om inte politiken hade sagt att ”nu ska du vinna forskningspengar, men för att få de pengarna så ska du lägga in genusperspektiv i forskningen”. Så det följer liksom av ett politiskt beslut. Jag är helt säker på att det hade funnits en helt annan vetenskaplig dimension på det här begreppet om forskningen själva hade kunnat definiera när det är läge att ha ett genusperspektiv eller inte.
SD kommer inte att stå bakom några beslut om att inrätta fler universitet. Det behövs inte heller fler högskolor.
– Ett stort problem inom högskolepolitiken i dag är att man startar lärosäte efter lärosäte, och sedan ökar kullarna och kursutbudet. Det är ingen som är betjänt av det om vi inte kan hålla en god kvalitet, säger Patrick Reslow.
När det gäller de konstnärliga högskolorna vill partiet se ett samlat anslag och samtidigt omfördela anslaget så att det blir mindre till forskning, och mer till utbildning på grund- och avancerad nivå.
– Risken nu är att man får pengar för forskning och så har man kanske inte forskare som ska få pengarna. Då får man en snedfördelning av ekonomin.
Är forskning på de konstnärliga högskolorna inte lika viktigt?
– Behovet av forskning på de högskolorna är inte lika stort som på andra högskolor. Det är rätt uppfattat, säger Patrick Reslow.
Efter krigsutbrottet i Ukraina uppmanade regeringen lärosätena att avbryta samarbeten med ryska forskare, något som SD står bakom. För andra auktoritära stater, som Kina, finns det i nuläget anledning att ha ett annorlunda resonemang, tycker han.
– Kina är ett problem för vi vet inte vad uppgifter används till eller hur olika data registreras. Det behöver man vara uppmärksam på. Samtidigt är Kina en ekonomisk motor som har omfattande och ledande forskning på ett flertal områden. Att vi skulle stå utanför den känns inte heller riktigt rimligt.
Om problematiken med den nya migrationslagstiftningen i relation till forskares och doktoranders chanser till uppehållstillstånd, som Universitetsläraren har skrivit om förut, säger han att lärosätena behöver erbjuda fler fasta tjänster, snarare än att lagstiftningen behöver förändras.
– Det finns inte någon anledning till att man ska ha andra regler för högskolevärlden än för arbetsmarknaden i stort. Det är viktigt att man ställer krav på anställning för att man ska få uppehållstillstånd.