Struten är den översyn av universitetens och högskolornas styrning och finansiering som presenterades 2019. Efter att betänkandet presenterades bjöd regeringen in 129 remissinstanser, bland annat lärosäten, forskningsinstitut, myndigheter, stiftelser, fackförbund samt olika representanter från näringslivet. Av dessa valde 103 att svara.
Förslagen analyseras
I en av uppsatserna i senaste numret av Statsvetenskaplig tidskrift analyseras 62 av remissinstansernas svar av Mikael Börjesson, Moa Lindqvist och Rebecka Göransdotter vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.
Utgångspunkten för deras analys är att undersöka hur svaren och bedömningarna skiljer sig åt. Man konstaterar då att det dels finns en stor spännvidd i benägenheten att ta ställning, dels stora skillnader i huruvida remissinstanserna tillstyrker eller avstyrker förslagen.
Olika svarsfrekvens
Högst svarsfrekvens har Lunds universitet, Uppsala universitet, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Örebro universitet. Dessa har besvarat mellan 40 och 44 av betänkandets 48 förslag. Högskolan Väst, Kungliga Konsthögskolan, Stockholms konstnärliga högskola och Högskolan i Jönköping, har samtidigt kommenterat färre än 20 förslag i sina remissvar.
Uppsatsförfattarna konstaterar att stora, breda och tekniskt inriktade lärosäten är remissinstanser som svarar i större utsträckning, medan små, ämnesmässigt smala högskolor inom framför allt konstnärliga områden är minst benägna att svara.
Positiva i olika grad
Det finns också betydande skillnader i hur positivt de olika lärosätena ställer sig till förslagen. Mest positiva är Lunds universitet, Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet, Göteborgs universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Örebro universitet. Till de positiva hör också akademiker- och studentorganisationer samt Vinnova. SULF och Sveriges förenade studentkårer, SFS, är också ”synnerligen positiva” remissinstanser, skriver man.
De mest negativa remissinstanserna är näringslivet, som Volvo Cars, Svenskt Näringsliv och Almega, vissa större lärosäten som Uppsala universitet, Karolinska institutet och Stockholms universitet samt Vetenskapsrådet och Sveriges unga akademi.
Till de negativa hör också forskningsfinansiärer som Vetenskapsrådet, Forte, Statens energimyndighet samt Kungliga Vetenskapsakademien.
Anmärkningsvärt olika
Vidare konstaterar författarna i sin genomgång att det är anmärkningsvärt att lärosäten med ”likartade positioner” inom högskolesektorn, svarar så pass olika.
Exempelvis är Lunds universitet betydligt mer positivt inställt till många förslag än vad Uppsala universitet är. Göteborgs universitet är också mer positivt än Stockholms universitet och Chalmers ”mer indifferent” än Kungliga Tekniska högskolan.
Till sist konstateras att betänkandet har ”engagerat på bred front” samt att mycket står på spel.