Carolinska Institutet instiftades i december 1810 men namnet ändrades tidigt till Kongliga Carolinska Medico Chirurgiska Institutet som förblev officiellt namn fram till 1968. Långt innan dess hade den gängse benämningen kommit att bli KI, vilket lär ha börjat användas kring förra seklet som en diskret kod i begravningsböckerna, för att markera att den som avlidit förts till Institutet för medicinsk forskning.
”Carolinska” i ursprungsnamnet syftade på grundaren kung Karl XIII som ville inrätta ett ”Institut för danande av skickelige fältläkare”. Krigen i utlandet hade skapat brist på arméläkare och när Sverige 1810 förklarade krig mot England ansågs det ohållbart att fortsätta vanan att hyra in utländsk kompetens.
Nu var för all del inte Karl XIII särskilt offensiv gällande krigföring, men han fick sannolikt strategisk hjälp av sin adoptivson Jean Baptiste Bernadotte, senare Karl XIV Johan.
Rätt att utbilda alla slags läkare
1811 fick institutet, som från början var beläget vid Norr Mälarstrand i Stockholm, rätten att utbilda alla slags läkare, inte bara kirurger. I de av kungen utfärdade bestämmelserna hade KI skyldighet att i händelse av krig avbryta pågående undervisning för att i stället utbilda underläkare för armén.
I brådskan (med tanke på krigsläget) dröjde det till 1815 innan man formellt formulerade KI:s uppdrag: ”Att undervisa i läkekonstens så väl teoretiska som praktiska delar med särdeles afseende på tilldanande av läkare för armén och flottorna”.
Nobelprisutdelare
1861 fick man examensrättigheter och institutet jämställdes då med de övriga universiteten. KI organiserades också i överensstämmelse med de statliga universitetens medicinska fakulteter.
Ett år som blev och fortfarande är särdeles betydelsefullt för varumärket KI var 1895 då Alfred Nobel beslutade att utse institutet till utdelare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. 1901 delades det ut för första gången och gick till den tyske bakteriologen och läkaren Emil von Behring för att han hade lyckats framställa difteriserum. Fram till i dag har Nobelkommittén utsett fem KI-forskare till pristagare, den förste, Hugo Theorell, fick det 1957, Ragnar Granit 1967, Ulf von Euler 1970, Sune Bergström och Bengt Samuelsson 1982.
Expansionen av kliniker och institutioner hade pågått under första delen av 1900-talet, vilket skapade trångboddhet och 1930 tog riksdagen beslut om att bygga ett undervisningssjukhus i Solna.
På initiativ av institutet fick det namnet Karolinska sjukhuset och stod färdigt 1940. KI:s första egna byggnad på området blev Folkhälsoinstitutet och 1945 flyttade hela KI från Kungsholmen till Norrbackaområdet.
Nästa stora flyttrörelse skedde på 1970-talet då Huddinge sjukhus stod färdigt och flera av KI:s institutioner tog plats i sjukhuset och kom att bli KI Campus Huddinge.
1990-talet blev det för KI, som för så många myndigheter och arbetsplatser, en tid av omorganisationer.
Samarbete med näringslivet
På KI inleddes och intensifierades också samarbete med näringslivet och betoning av kommersialisering av forskning, vilket avspeglades i bildandet av Karolinska Institutet Holding AB, liksom Karolinska Innovations AB, Karolinska Education AB med flera.
På 2000-talet var fundraising trenden, med kampanjer för att samla in medel till forskning, särskilt lämpligt till att Karolinska institutet 2010 firade 200-årsjubileum.
Drygt 200 år sedan KI inrättades för att tillgodose kungars behov av läkare på slagfälten, kan man kanske se det som att KI numera kommit att ägna sig åt medicinska och vetenskapliga insatser på nya slagfält, med hjälpinsatser i moderna krig och kriser.
Några konkreta exempel är att Hans Rosling, professor i global hälsa vid KI, blev världskänt affischnamn för arbete med internationella hjälpinsatser och att en av KI:s senaste satsningar är att man i våras inrättade ett kunskapscentrum för forskning inom global katastrofmedicin.
