Började forska om kärnkraft trots en negativ opinion

Från mitten av 1980-talet och drygt 20 år framåt var det förbjudet, och belagt med fängelsestraff, att utveckla kärnkraft för Sverige, vilket begränsade möjligheterna att forska på området. Det är ett extremt exempel på hur pessimismen kring teknik kan ta sig uttryck, när det gäller att vidta åtgärder för att motverka teknisk forskning och utveckling.

Staten finansierade inte
Janne Wallenius började ändå forska om kärnkraft 1997, men det gick inte att ha som syfte att studierna skulle leda till en industriell produktion i Sverige. Konsekvenserna av lagen blev att staten, till exempel Energimyndigheten, inte finansierade forskningen, och intresset för att studera och forska om kärnkraft gick ner kraftigt.
– När man tog det politiska beslutet att det inte ska byggas mer kärnkraft i Sverige så ville man nog säkerställa att ingen skulle tro något annat. Därför stiftade man den här unika, otroligt märkliga, lagen mot teknisk forskning, säger Janne Wallenius, som är professor vid KTH.

Den lilla finansiering som ändå fanns för kärnkrafts­studier kom från industrin och från EU. Innan förbudet togs bort 2006 höll forskningen om kärnkraft på att dö ut helt i Sverige.
– KTH hade tagit beslut om att lägga ner kärnkraftsforskningen. Jag tycker att den lagstiftande församlingen borde ha gjort en utvärdering av konsekvenserna av den här lagen eftersom den fick så stora konsekvenser.

Janne Wallenius forskar i dag om små blykylda kärnreaktorer. Varje reaktor ska kunna försörja ungefär 50 000 invånare med energi, och de ska gå att serietillverka i fabrik.
– Med en automatiserad tillverkning kommer det att ta två år i stället för sju år från det att man beställer reaktorn tills den är i drift. Dessutom ska vi kunna ta tillvara kunskapen om kärnkraftverk på ett sammanhängande sätt i tillverkningen, eftersom vi inte behöver designa och svetsa ihop stora reaktortankar på plats, på nytt, varje gång vi ska bygga en kärnkraftsanläggning. Det minskar de ekonomiska riskerna med kärnkraften, säger Janne Wallenius.

Polariserad fråga
Även om forskningsförbudet är borttaget så är kärn­kraftsfrågan fortfarande politiserad och polariserad.
– Vi pratar om kärnkraftsdebatten på fikapauserna varje dag. Vi forskare är väldigt medvetna om att det här är en politiskt påverkad forskning och polariseringen i debatten gör att vi känner oss som en grupp forskare som har det gemensamt att vi är utsatta för missförtroende från delar av samhället.

Janne Wallenius blev tilldelad KTH Innovation Award 2022 för sin forskning om den nya generationens kärnkraft.
– Jag ser det som ett tecken på att samhället i stort tar kärnkraften på allvar nu, och att KTH vill belöna tålmodigheten hos oss som har jobbat med den här forskningen under tiden då den betraktades som något som katten släpat in.

Kriget i Ukraina och stigande elpriser har påverkat opinionens optimism och pessimism i frågan om kärnkraftsteknik det senaste året. Frågan om vad som händer vid en attack mot ett kärnkraftverk har blivit aktuell.
– Det är första gången det är krig i ett land som har kärnkraft. De nya reaktorerna som vi forskar om är blykylda, vilket gör att det inte kan bli en härdsmälta. De har också ett mindre fysiskt format som gör att det går att anlägga dem under jord.

Mer optimism
Janne Wallenius tror att de höga elpriserna framför allt påverkat de som inte har haft någon egentlig åsikt om kärnkraft tidigare. Att den kategorin av människor har blivit mer optimistisk till tekniken och tycker att vi behöver alla sätt att producera el som står till buds.
– De flesta som jobbar inom energibranschen är sedan tidigare överens om att vi behöver många sätt att producera el. Det handlar inte om att vi ska ha antingen den ena energitekniken eller den andra.

Kärnkraftsutvecklingen har varit en kostsam verksamhet. I dag är det till största delen privata bolag som finansierar utvecklingen.
– Det finns ett kommersiellt intresse och man ser framför sig att den nya generationen kärnkraft kommer att bli hållbar och konkurrenskraftig på ett nytt sätt. Det är industrin och inte bara samhällets behov som driver utvecklingen. Intressenterna för den här typen av teknik måste visa att den nya generationen kärnkraft kan stå på egna ben. Det ska inte vara en verksamhet som subventioneras för evigt, den ska kunna producera nyttigheter till samhället, som samhället är villigt att betala för, säger Janne Wallenius.

Pessimismen gentemot kärnkraftsteknik handlar om flera olika osäkerheter och riskfrågor.

Kärnkraftverk tar lång tid att bygga, vi behöver el nu. Den nya generationen kärnkraftverk finns inte än, kommer de att fungera?
– Det är korrekt att säga att den nya generationen system av kärnkraft inte finns än, men det innebär inte att de inte kommer att finnas. Om fyra år ska en generation fyra-reaktor tas i drift i Ryssland. Jag tycker det är ett bakvänt argument, att tycka att man inte ska satsa på sådant som inte är helt färdigutvecklat, säger Janne Wallenius.

Hur stor är risken för kontaminering av radioaktiv strålning i naturen?
– Som en följd av kärnkraftsolyckorna designar man alla nya kärnkraftverk, inte bara blykylda, så att de är passivt säkra. Det ska inte gå att få en härdsmälta som orsakar att radioaktivt material hamnar i omgivningen. Det finns olika sätt att göra det på, inte bara genom blykylning. Blykylningen har dock den fördelen att man kan åstadkomma säkerhet i ett kompakt format.

Kärnavfall, är inte det miljöförstöring i sig?
– Det beror på hur man definierar miljöförstöring. Är det något som leder till en risk för biosfären? Kan man kvantifiera risken? Går den att hantera? All energiteknik har en inverkan på miljön på det ena eller det andra sättet. När det gäller vindkraften är det främst materialförsörjningen som påverkar miljön medan själva produktionen är relativt fri från utsläpp. Kärnkraftens unika problem är att det tar väldigt lång tid att förvara det radioaktiva avfallet och då ska man säkerställa att avfallet hålls åtskilt från biosfären under den tiden. Man kan inte göra experiment i hundratusen år så forskningen om tekniken för avfallshanteringen behöver göras baserat på extrapolering av experiment och beräkningsmodeller. Man kan förstås ifrågasätta om vi forskare kan extrapolera och beräkna det på ett korrekt sätt.