HR-direktören vid Uppsala universitets, Eliane Forsses, svar på min debattartikel bekräftar att det är viktigt att diskutera de aspekter jag lyfter.
Tyvärr så tycker jag att det svaret representerar just den ryggmärgsreflexen som jag försöker diskutera. Dvs, att kritik och reflektion som riktas mot lärosätet som organisation avvisas som ej relevant eller som något som man inte känner igen sig i. Avsaknad av igenkänning betyder sällan avsaknad av förekomsten.
Eliane Forsse missar också en annan viktig poäng i min text. Nämligen att det fackliga perspektivet inte bara är en fråga om att ha ”bra dialog på övergripande nivå” (vilket måste jag säga har jag svårt att se hur det egentligen kommer till uttryck eftersom vi som SULF nästan aldrig bjuds in i de diskussionerna om de åtgärderna som nämns i Elianes text) utan också (och kanske framförallt) om den vardagliga och kontinuerliga kontakten och dialogen på alla nivåer på universitet. Även jag ser fram emot ett konstruktivt samarbete och hoppas att vi kan enas om hur formerna för ett sådant samarbete kan se ut.
Josef Pallas, ordförande i SULF vid Uppsala universitet och professor i företagsekonomi vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.