Valet mellan fasta basanslag och olika typer av konkurrensfinansiering samt vilka för- och nackdelar som finns med forskningsrådens öppna respektive riktade utlysningar. Det är huvudfrågorna i rapporten Konkurrens och styrning i den statliga forskningsfinansieringen.
Rapporten presenterades av dess författare Roger Svenson, docent i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN, vid ett seminarium anordnat av SNS på tisdagen.
I en internationell jämförelse ligger svenska lärosäten någonstans i nivå med genomsnittet när det gäller hur stor del av forskningsbudgeten som består av basanslag, förklarade han.
Fördelar med basanslag
Jämfört med konkurrensbaserad finansiering, via forskningsråd och myndigheter, finns det flera fördelar med basanslagsmodellen. Långsiktiga forskningsprojekt främjas, forskare behöver inte lägga lika mycket tid och pengar på att skriva ansökningar samt det faktum att lärosätena kan känna sig mer självsäkra kring finansiering är några sådana, skriver Roger Svensson i rapporten.
Konkurrensfinansiering ger i sin tur kostnadseffektiva forskargrupper och stimulerar forskare att prestera på såväl grupp- som individnivå. Dessutom ger den finansieringsmodellen, enligt rapporten, staten ett bra mått på forskningsprestationer.
Ökad politisk styrning
Finansiering i konkurrens riskerar också att bli mer osäker, i termer av att staten kan sätta upp villkor för forskningen och styra mer. I rapporten drar också Roger Svensson slutsatsen att den politiska styrningen av svensk forskning har ökat.
På seminariet, i SNS lokaler i centrala Stockholm, fick publiken dock lyssna till en inte helt enig panel när det blev dags för debatt efter Roger Svenssons presentation. Flera gånger påpekade Jonas Björk, generaldirektör på Forte, att rapporten inte höll måttet.
Den genomgång av forskningslitteratur, som rapporten bygger på, har inte gjorts på ett systematiskt sätt, menade han. De för- och nackdelar med basanslag respektive konkurrensutsatt finansiering som listas i rapporten går därför inte att förstå, eftersom han som läsare inte vet på vilka grunder litteraturen har valts ut, förklarade han.
– Det finns referenser men de går inte att värdera, sade Jonas Björk.
Kritiker: Rapporten förenklar
Dessutom förenklar rapporten hur öppna respektive riktade utlysningar går till, fortsatte Jonas Björk, som inte höll med om att riktade anslag innebär en mer politiskt styrd forskning.
– Det känns som att författaren driver ganska mycket egna teser här som är ganska svagt underbyggda, sade han.
Roger Svensson försvarade sin rapport och menade att den litteratur som valts ut är den som existerar på området. Ingenting har valts bort, påpekade han.
– När det gäller valet mellan basanslag och konkurrensfinansiering så ligger de teoretiska argumenten ganska fast i litteraturen. Däremot finns det förvånansvärt lite empiriska utvärderingar, det kan jag hålla med om. Kring vilken effekt konkurrensfinansiering ger rent empiriskt är det förvånansvärt få studier som har genomförts, sade Roger Svensson.
Som svar på kritiken mot resonemanget kring riktade anslag förde han fram att områdena inom respektive forskningsråd har blivit smalare de senaste decennierna, och att det har fått konsekvenser för forskningen.
– Genom att bestämma hur mycket som ska gå till Vinnova, Vetenskapsrådet, Forte och Formas, redan där bestämmer regeringen en hel del om vad det ska forskas om, sade Roger Svensson.
Snedvriden konkurrens och dyr administration
Han påtalade också att riktade forskningsprogram funnits länge inom den statliga forskningsfinansiering som landar hos näringslivet. Dess strategiska innovationsprogram har ibland fått konsekvenser som snedvriden konkurrens och kostsam administration, menade Roger Svensson.
– Det finns också ganska många exempel på hur politiker har valt ut områden som man ska forska mer om inom näringslivet, som har blivit ganska misslyckade. Det finns hela böcker skrivna om detta, sade han.
Dieter Müller, vicerektor vid Umeå universitet, påpekade i sin tur under panelsamtalet att olika vetenskapsområden har olika förutsättningar i praktiken. Dessutom har man olika målsättningar när det gäller prestation, sade han.
– Visst, man vill bygga ny kunskap, men det är inte alla som söker till exempel erkännelse i framstående tidskrifter.
Viss forskning täcks inte in
Dieter Müller tog konstnärlig forskning som exempel, där den typen av prestationsmått inte förekommer på samma sätt.
– Det finns en variation som inte täcks riktigt i den här rapporten. Men jag tycker ändå att den tar upp väldigt viktiga frågor, inte minst frågan om basanslag och dess storlek i relation till extern finansiering som är en väldigt central fråga för universiteten, sade han.
Rapportförfattaren Roger Svensson höll med om att vissa ämnen och discipliner inte nödvändigtvis till exempel publicerar sig i vetenskapliga tidskrifter, och att man då får anpassa efter andra kvalitetsindikatorer.
”Styrning måste motiveras”
En annan som deltog i panelsamtalet var Maria Nilsson (L), statssekreterare på utbildningsdepartementet.
Sett utifrån rapporten så har den politiska styrningen av svensk forskning ökat, svarade hon på en direkt fråga från moderatorn Jonas Klarin, forskningsledare på SNS.
– Det är en utveckling vi behöver vara vaksamma på och motivera när det sker en sådan styrning utifrån: Varför gör vi en sådan styrning? Inte bara att vi låter det ske. Det är väl det som är oroande. Utan att i så fall vara öppna med att det sker en tydlig politisk styrning utifrån vissa argument och orsaker. Där kan vi bli bättre, sade Maria Nilsson.
Hon fick också frågan om den politiska inriktningen är att forskningsråden ska få mer pengar. Där menade hon att medvetna val är viktiga.
– Vi behöver en ökad analys i forskningspropositionen. Varför gör vi vissa val och varför väljer vi bort vissa saker? Varför går vi höger när vi kanske borde gå vänster? Det är den dimensionen som borde komma till kanske, sade Maria Nilsson.
