Ett mikroskop, flera små luppar, linfrön, myggmedel och en golvmopp. Doktoranden Thérese Janzén har mängder av saker med sig in i det lilla klassrummet på Sågtorpsskolan i Nacka öster om Stockholm. Eleverna i klass 3A ser förväntansfulla ut.
– Jag är forskare och lärare och jobbar på Södertörns högskola. Vet ni vad en forskare gör? frågar hon.
– De forskar och gör saker så att människor vet vad som finns, säger en tjej.
– Precis, svarar Thérese Janzén.
– Och vet ni vad jag forskar om? Fästingar!
Massor av händer åker viftande upp i luften. Barnen vill berätta om fästingar de haft på sig eller sett på olika ställen. En kille talar om att han haft borrelia.
– Jag fick nästan borrelia, säger en annan kille.
Skärmen på väggen bakom Thérese Janzén visar en stor bild av en fästing. Hon frågar barnen om fästingar är insekter. Det visar sig att alla har koll på att de inte är det, utan spindeldjur.
– Vad skulle du göra om du hittade en fästing som hade ögon, så att den kan se, frågar en tjej.
– Då skulle jag bli imponerad, för fästingar har ju inga ögon. I alla fall inte den vanliga fästingen som vi har här i Sverige, svarar Thérese Janzén.
Hennes besök här på Sågtorpsskolan är ordnat genom föreningen Vetenskap & Allmänhets initiativ Låna en forskare. En vecka per termin kan skolor, men även ideella föreningar och arbetsplatser, låna en forskare som kommer och berättar om sitt ämne och hur det är att vara forskare. Genom en digital plattform går det att söka fram forskare inom olika ämnen utifrån målgrupp, plats och lediga tider. Forskaren kan också göra besöket digitalt.
Låna en forskare startade 2021 och är en del av den nationella vetenskapsfestivalen Forskarfredag, som i sin tur är en del av EU-kommissionens initiativ European Researchers’ Night.
– Låna en forskare har stigit i popularitet och fått ett eget namn. Fokus ligger på dialog. Eleverna ska kunna ställa frågor samtidigt som forskaren får lära sig att tackla en ny målgrupp. Det ger också tillfälle för forskare att få frågor som de kanske inte tänkt på tidigare, vilket kan öppna nya vägar i forskningen, säger Julia Brink som är projektledare för Forskarfredag på Vetenskap & Allmänhet.
Återkopplingen från lärarna har varit överväldigande positiv.
– Vi får höra hur tacksamma de är för den här möjligheten, att de är supernöjda, att de skulle vilja ha besök av en forskare i veckan, säger Julia Brink.
Vetenskap & Allmänhet hjälper forskarna med verktyg och coachning inför sina besök. De får själva bestämma vilken målgrupp de vill möta. Vissa riktar in sig på yngre barn, andra är bekvämast med gymnasieelever.
– Vi har haft med nästan en forskare från varje lärosäte i Sverige. Många hittar själva till oss. Jag tror det är ett sätt att ägna sig åt den tredje uppgiften som passar bra för många forskare. Det är under en begränsad tid, och de kan själva välja när och hur de gör besöken, säger Julia Brink.
”Det är bra att få in personer utifrån som pratar om sina jobb, så att vi får in samhället i skolan och inte blir en isolerad värld.”
I första omgången var det många yngre forskare som deltog, och många doktorander. Nu är det mer blandat. Även könsfördelningen är väldigt jämn, enligt Julia Brink.
Här är forskarna i artikeln
Marlene Ågerstrand är biträdande lektor vid institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hon forskar om hur människor och miljö kan skyddas från skadliga kemikalier genom bättre vetenskapligt underlag vid politiskt beslutsfattande.
– Nu har vi fått flera mer prominenta forskare och spridning över alla discipliner. Men vi skulle önska lite fler representanter från humaniora och samhällsvetenskap, vi ser att det finns intresse för besök från dem.
Hon säger att omkring 70 procent av forskarna hittills har representerat naturvetenskap, teknik och matematik.
För att nå ut till lärare har Vetenskap & Allmänhet bland annat använt sig av Facebookgrupper för ämneslärare. Marie Cederlund, lärare för klass 3A på Sågtorpsskolan, fick kännedom om Låna en forskare genom en kollega som sett ett inlägg i just en sådan grupp.
– Det lät spännande, så vi som är lärare för tredjeklasserna bokade in Thérese Janzén. Det är bra att få in personer utifrån som pratar om sina jobb, så att vi får in samhället i skolan och inte blir en isolerad värld, säger Marie Cederlund.
Marie Cederlund tycker det är viktigt att eleverna är förberedda inför ett sådant här besök och därför hade klassen läst på lite om fästingar innan.
– Men jag ville inte avslöja för mycket, utan tog grunderna så att Thérese kunde bygga vidare på det, säger Marie Cederlund.
Hon skulle gärna se mer samarbete med högskolor och universitet, av flera skäl.
– Barnen ser mest skolan här och nu, men det är bra för dem att veta att man kan läsa vidare och gå i skolan när man är vuxen också.
Även för Thérese Janzén var det första gången hon deltog i Låna en forskare. Men hon har viss vana efter att ha deltagit i Vetenskapsfestivalen flera gånger.
– Då brukar jag träffa högstadie- och gymnasieklasser. Jag tycker det är ett roligt sätt att tänka till kring hur jag kommunicerar min forskning. Det är bra för andra sammanhang också, om jag ska söka finansiering eller prata med journalister, säger Thérese Janzén.
Hon tycker det är angeläget att tillgängliggöra forskning, särskilt till målgrupper som inte vanligtvis får ta del av den. Dels för att sprida kunskap om vad vetenskap är och inspirera ungdomar till att läsa vidare och kanske forska själva, men också för att utmana bilden av hur en forskare är.
– Jag vill visa att som forskare är jag en helt vanlig människa med ett väldigt coolt jobb. Jag skulle gärna komma ut ännu mer i skolorna och nå ut med min forskning till samhället.
Ukä utvärderar samverkan
Med utgångspunkt i omformuleringen har UKÄ fått i uppdrag av regeringen att utvärdera lärosätenas samverkan. Uppdraget ska redovisas i oktober 2024.
Mitt inne i centrala Stockholm ligger Klara Teoretiska Gymnasium Stockholm Norra. Några av tredjeklassarna som läser naturspecialisering har valt miljökemi som inriktning, och deras lärare Hoda Alrikabi har bokat in Marlene Ågerstrand, biträdande lektor vid institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hon forskar nämligen om hur människor och miljö kan skyddas från skadliga kemikalier. Ett perfekt forskningsområde för miljökemi-eleverna.
Marlene Ågerstrand inleder med att beskriva sin bakgrund och att forskaryrket länge var en ganska okänd karriärväg för henne. Hon var intresserad av djur och arbetade en tid på ett djursjukhus.
– Men efter ett tag kände jag att det blev så mycket jobb på individnivå, ett djur i taget. Jag insåg att jag ville jobba med den större helheten, hur gifter och kemikalier påverkar på populationsnivå, säger Marlene Ågerstrand.
Hon fortsätter med att gå igenom hur olika kemikalier sprids i miljön, vilka effekter det får på djur och människor och vilka åtgärder som går att vidta.
Patricia Aghazadeh är en av eleverna i klassen. Hon skulle gärna träffa fler forskare under utbildningen.
– Vi hör så mycket om kemikalier och annat, men får inte alltid forskarperspektivet. Det är de som är experter. Det är också viktigt eftersom de är med och gör skillnad, och kan inspirera oss.
Hennes klasskamrat Carlos Meracastro är inne på samma linje.
– Jag fick ett nytt perspektiv av besöket. Jag har inte tänkt på att man kan forska om hur kemikalier påverkar oss människor. Att träffa forskare tror jag kan öka intresset hos vissa som till en början inte är så inne på forskning, säger Carlos Meracastro.
Gymnasieelevernas lärare Hoda Alrikabi kommer att fortsätta använda möjligheten att få forskarbesök genom Låna en forskare. Det ger en starkare koppling till verkligheten jämfört med när eleverna bara sitter och läser själva, tycker hon.
– På så sätt byggs starkare band mellan skolan och samhället. Eleverna får ett mer pluralistiskt förhållningssätt och deras handlingskompetens utvecklas så att de kan tillämpa sina kunskaper på de problem som finns i samhället, säger Hoda Alrikabi.
”Man ska främst ha forskat och dragit in pengar, sedan är undervisningen nummer två och samverkan prioriteras sist”
Hon skulle gärna se närmare samarbete mellan lärosäten och skolor. Nu var det en slump att hon hittade möjligheten att låna en forskare i en Facebookgrupp.
– Studievägledarna skulle kunna förmedla kontakt, till exempel. Annars blir det lätt att eleverna stängs in i en box i klassrummet. De behöver mer kontakt med verkligheten.
Marlene Ågerstrand har deltagit i Forskarfredag tidigare, men det här är första gången hon är ute och besöker en skola. Hon ser det som en utmaning att skapa intresse hos eleverna utan att skrämma dem eller skapa ångest inför framtiden.
– För mig är det jätteviktigt att bidra till att stärka forskningens roll i samhället, och uppmuntra nästa generation att forska. Jag känner en stor glädje över att få träffa eleverna.
Marlene Ågerstrand upplever att Stockholms universitet stöttar forskares engagemang i samverkansuppgiften. Samtidigt är det akademiska systemet uppbyggt så att det inte väger så tungt vid befordran, påpekar hon.
– Man ska främst ha forskat och dragit in pengar, sedan är undervisningen nummer två och samverkan prioriteras sist.
Många forskare känner inte att de har tid att vara ute och träffa allmänheten, enligt Marlene Ågerstrand. Men hon ser inte riktigt hur det skulle kunna vara annorlunda.
– Det är så hård konkurrens och mycket att leverera på. Vi söker tjänster i hela världen och behöver vara konkurrenskraftiga. Att räkna publikationer är ett lätt sätt att ranka forskare. Om jag varit ute och föreläst för gymnasieelever, hur ska det värderas?
Doktoranden Thérese Janzén ser sina skolbesök som klara meriter. Hon uppfattar att Södertörns högskola tycker samverkansuppgiften är betydelsefull.
– Jag kommer absolut skriva in det här i mitt cv. På Södertörns högskola kan vi som är doktorander samla poäng genom att gå småkurser, bland annat i att göra en populärvetenskaplig presentation. Besöken jag gjort nu skulle kunna användas i den kursen, säger Thérese Janzén.
Julia Brink, projektledare på Vetenskap & Allmänhet, har förstått att forskarna gärna skulle vilja ha någon form av intyg från deltagandet i Låna en forskare, som de kan använda i sitt cv.
– De känner själva att det här bör ses som meriterande för dem. Men vi har inte fått någon feedback om att tidsbrist eller att det inte är formellt meriterande skulle göra att de låter bli att delta. Vid andra aktiviteter händer det, men inte här – det är ju så frivilligt och flexibelt, säger Julia Brink.
Hos klass 3A på Sågtorpsskolan får barnen testa på fästingforskning i olika stationer. I en del av klassrummet får de fånga upp ”fästingar” – i det här fallet linfrön – med golvmopp och pincett. Vid en annan station finns luppar där de kan studera döda fästingar på nära håll.
Vid den station som ska visa sig mest spännande gör Thérese Janzén ett experiment med en levande fästing för att se hur effektivt myggmedel är. Hon har rollat myggmedel på ett papper och släpper ut fästingen i mitten för att se hur den rör sig i en bana mellan två målade glassar.
Fästingen har tillbringat lång tid i ett provrör och verkar först lite omskakad. Men så småningom rör den på sig, och tycks mycket riktigt undvika myggmedlet, till barnens jubel.
”Allt man vet har ju någon tagit reda på, på något sätt. Och det är forskare som har tagit fram den nya informationen.”
Det sista Thérese Janzén gör innan hon lämnar klassen är att visa en film om hur fästingen gör när den sätter fast sig i skinnet och suger blod. Lite läskigt, tycker vissa av barnen.
– Det såg verkligen ut som att den simmade i huden, säger Elsie Alm Feuk.
Hon har lärt sig att fästinghonan är större än hanen.
– Innan trodde jag att alla var lika stora, säger hon.
Ella Reinfeldt Hedberg tycker besöket var spännande.
– Det var coolt. Att vara forskare är inte direkt mitt drömjobb, men jag skulle kunna tänka mig att testa, säger hon.
I så fall funderar hon på att forska om kaniner.
– Jag älskar kaniner och skulle vilja veta hur man bäst tar hand om dem, säger Ella Reinfeldt Hedberg.
Leon Åkerlund skulle vilja forska om lejon. Benjamin Björkenäs Bravo är mer intresserad av hur apor får till greppet när de klättrar.
– Jag skulle vilja forska om människor och evolutionen, säger Liam Berisha.
Han har en klar idé om varför forskning behövs.
– Allt man vet har ju någon tagit reda på, på något sätt. Och det är forskare som har tagit fram den nya informationen.
Tidsbrist hindrar kommunikation av forskning
Enligt Gustav Bohlin, biträdande generalsekreterare och utredare på Vetenskap & Allmänhet, har såväl lärosäten som forskare generellt sett en positiv syn på samverkan. Samtidigt finns fortfarande flera hinder som gör den svår att förverkliga.
2019 gjorde Vetenskap & Allmänhet tillsammans med fem forskningsfinansiärer en enkätundersökning bland forskare om attityder och erfarenheter av att kommunicera sin forskning till allmänheten.
– Det kom fram att forskare har väldigt olika förutsättningar. Det anses viktigt att kommunicera med andra grupper, och hälften av forskarna skulle vilja göra det mer. Men de känner sig hindrade, vanligtvis av tidsbrist, säger Gustav Bohlin.
Ofta saknas avsatta resurser för att kommunicera forskning.
– Det finns också svårigheter med att hitta lämpliga tillfällen och målgrupper. Alla känner inte heller att de har tillräckligt med kunskap om hur de effektivt kan kommunicera sin forskning.
Gustav Bohlin upplever att medvetenheten i dag är stor om att lärosäten måste samverka med övriga samhället, och att frågan har vind i seglen.
– Inte minst i ljuset av diskussionen om vetenskapsförnekelse och faktaförakt. Förtroendet för den kunskap som tas fram genom forskning är centralt nu när det finns så många olika informationskanaler, och sett till utvecklingen inom AI. Det förtroendet måste utvecklas och stärkas genom dialog.
