Hon studerar historien i våra ortnamn

Att det skulle bli mycket fältarbete hade hon klart för sig innan hon tackade ja till doktorandtjänsten.

– Det fick jag inpräntat i mig tidigt, att det måste man göra. Det är viktigt och roligt, säger hon.

Men först måste hon leta i arkiv, där många ortnamn finns dokumenterade sedan lång tid tillbaka. 

– Någon har gått igenom alla de medeltida diplombreven från Riksarkivet. Varje gång det nämns ett ortnamn har man skrivit ett kort och stoppat det i arkivet.

Det gäller också att vara uppmärksam på stavning och uttal som ofta förändrats under årens lopp. 

– Namnet Fäste, till exempel, är från järnåldern och har förändrats både ljudmässigt och stavningsmässigt ganska många gånger. Då försökte jag hitta källor så långt tillbaka som möjligt.

Hon har också studerat insamlat dialektmaterial och tagit reda på hur namn låter när de uttalas på den lokala dialekten. Det kan avslöja ytterligare detaljer om vad det kan vara för ord som ingår i namnet.

Josefin Devine berättar om hur hon lyckats fastslå hypoteser med hjälp av fältstudier, till exempel när hon studerade ortnamnet Dödre i sin avhandling. 

– Jag tog upp att Dödre skulle kunna komma från en beskrivning på närliggande Dösjön och att den i så fall borde vara sank och dyig, lite kärrliknande. Så åkte vi dit och såg att det var så. Det är ett litet halleluja-moment. Då blev det mer troligt att jag har rätt.

”Alla hade koll på vem jag var när jag snokade runt där på markerna och folk ville komma fram och prata och ställa frågor.”

I lokalbefolkningen har det funnits en tro att namnet Dödre i stället kommer sig av att många dog där under digerdöden men ingen har protesterat mot Josefin Devines slutsatser. Tvärtom har hon upplevt en stor entusiasm i den jämtländska bygden, över att platserna blir omskrivna. Hon använde sig bland annat av sociala medier och skickade vykort för att få hjälp av invånare att bli visad runt.

– Alla hade koll på vem jag var när jag snokade runt där på markerna och folk ville komma fram och prata och ställa frågor.

Avsnittet om fäbodnamn innebar många intervjuer med lokalbefolkning och kontakt med hembygdsföreningar. Det blev en djupdykning i bygdens historia.

– Fäbodväsendet är ju på utdöende. Det är inte så många kvar som har varit med när fäbodarna levde och som själva har använt de här namnen. Den generationen kommer snart inte att finnas kvar och då kommer ingen att känna till namnen. 

När Josefin Devine ställde frågor visade det sig att en del äldre namn redan fallit i glömska, även hos de mest engagerade. Att vissa ortnamn slutar användas är oundvikligt, menar hon, men det är viktigt att kunskapen om dem bevaras.

– Det är kulturhistoria och det är svårt att förklara saker i nutiden utan att känna till den historiska bakgrunden. En del tycker kanske att det bara är intressant på ett personligt plan men det är viktigt även på ett samhälleligt plan.

Redan innan disputationen sökte Josefin Devine sin nuvarande nuvarande tjänst som forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen, Isof. 

Praktiskt nog kunde hon ha kvar samma arbetsrum i Uppsala som under doktorandperioden och just nu jobbar hon med att redigera sin avhandling så att den kan ges ut som en del i Isofs serie Sveriges ortnamn som riktar sig både till allmänhet och forskare.

– Meningen är att serien ska täcka hela Sverige. Det är ett mega-mega-projekt som har pågått de senaste hundra åren. Det är inte färdigt på långa vägar men varje liten del som kommer ut är en seger. Det är ett grundforskningsprojekt som har hållit i sig och fortfarande rullar.

Någon lärarexamen blev det inte för Josefin Devine och hon tycker att det var rätt beslut. Den pedagogiska sidan får hon utlopp för ändå, bland annat som gästföreläsare vid Umeå universitet och SLU, och genom projektet ”låna en forskare” där hon pratar ortnamnsforskning i skolklasser.

Isof har också ett samarbete med webbplatsen Sveriges historia som drivs av Statens historiska museer och tillhandahåller undervisningsmaterial för skolor. Där har Josefin Devine skapat en lektionsplanering om gatunamn som kan användas av lärare på högstadienivå.

Hon skriver också populärvetenskapligt för allmänheten på Isofs blogg. Där har hon bland annat skrivit om Skarpan, Kilen och Farfarshagen, men också om namn kopplade till rugby som är ett stort fritidsintresse.

Spåren av en blåtira som är på väg att blekna bort skymtar i Josefin Devines högra ögonvrå. En rugbyskada, förklarar hon med ett leende.

– Det var match förra helgen, mot Enköping. Det blev storförlust. Jag pensionerade mig egentligen från rugbyn för ett par år sedan men blev tvungen att göra comeback. Jag blev så avundsjuk, de hade så roligt.

Att hon väljer att arbeta vetenskapligt med ämnen som finns nära till hands är ingen slump.

– När man är ganska fri att välja vad man ska rikta in sig på, då tar man ju något som ligger varmt om hjärtat.