Anna Höglund har vampyrtänder. De är specialtillverkade för henne och en gåva från en man som ser sig själv som vampyr och lever med likasinnade i New Orleans.
– De personerna är extremfall men jag tror att alla människor påverkas av det fantastiska i sin verklighet mer än vad de tror, säger Anna Höglund som är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och expert på fantastik, ett samlingsnamn för skräck, fantasy och science fiction.
För det mesta ligger hennes vampyrtänder i skåpet där hon har sin monstersamling, men hon har också burit dem på vampyrbaler i New Orleans.
Den ena balen, kallad Endless Night, var en hyllning till serien True Blood och vampyrkulten som sprungit ur den. Den andra var den årliga vampyrbalen som författaren Anne Rice hållit sedan 1995 för att bjuda in fans i den värld hon skapat genom sina böcker. Mest känd är En vampyrs bekännelse som 1994 blev film med Brad Pitt och Tom Cruise som vampyrer.
– Endless Night var ett party med anspelning på sex och drama där alla var utklädda till vampyrer och tjejerna var supersmala och uppiffade med korta läderkjolar. På Anne Rices bal var det mer ett gäng udda fåglar allihop – man skulle kunna säga nördar, berättar Anna Höglund.
Undrar över det övernaturliga
Forskningen hon gör är grundad i hennes egen undran över varför övernaturliga historier har en sådan dragningskraft och vad det monstruösa har för betydelse för människan.
Ett svar som hon fann genom sitt avhandlingsarbete är att vampyren i den västerländska fiktionen har gått från att på 1700-talet personifiera det som människan inte vill vara, till att sedan slutet på 1900-talet bli en gestalt som människor identifierar sig med och åtrår.
Medan den tidigare typen var en monstervampyr, kallar hon den moderna en humanvampyr, med ena foten i det mänskliga livet och den andra i vampyrernas värld.
– Humanvampyren försöker leva i vårt samhälle och måste då hantera sina drifter och det som är det monstruösa. De skäms till exempel när de äter. De vill bli älskade och finna ett sammanhang, men känner inte att de passar in.
Detta utanförskap är en del av vampyrberättelsens dragningskraft.
– Berättelsen erbjuder ett rum där identifikation kan ske för många människor.
Identifierar sig med monstren
Anna Höglund kan själv identifiera sig med vampyrens och andra monstergestalters utanförskap.
Hon växte upp i ett bohemiskt konstnärshem i ett rött hus med vita knutar utanför Älmhult i Småland. I hemmet var tillvaron med familjen trygg och lycklig, men i tonåren passade hon inte in i skolan och hon var väldigt ensam.
– Jag var annorlunda i mitt sätt att se på världen. Och nog jäkla jobbig att ha att göra med, säger Anna Höglund.
Läsningen av skräck- och fantasylitteratur, och böcker som Ringaren i Notre-Dame, var då inte bara en verklighetsflykt för henne utan en källa till identifikation och kraft.
– I vår samtida vampyrberättelse vill vampyren passa in bland människorna, men gör samtidigt motstånd för att behålla det som den ser som sin kärna även om det är annorlunda och sticker ut.
En annan dragningskraft som den moderna vampyren har är, enligt Anna Höglund, att den till ytan speglar de rådande samhällsidealen om receptet på framgång och lycka: skönhet, rikedom och evig ungdom.
Samtidigt handlar vampyrberättelsen om kampen för att den perfekta ytan inte ska krackelera och monstret avslöjas. Romanserna handlar ofta om själsliga möten bortom ytan som skapar samhörighet trots utanförskapet.
– Detta ligger också mycket i samhällsidealet: att uppnå skönhetsidealet, men ändå vara lite annorlunda och att vara utvald, säger Anna Höglund.
När hon skrev sin avhandling upplevde hon att hennes forskning inte alltid togs på allvar, även om vampyrberättelser har en lång historia och förankring i den litterära kanon. Avhandlingen blev klar 2009, i perfekt tajming med den stora vampyrtrenden som kom i samband med True Blood och Twilight-filmerna.
Sedan dess har Anna Höglund skrivit en populärvetenskaplig bok om vampyrer och forskningsfältet om fantastik och dess koppling till kultur och samhälle har blivit mer etablerat.
Tidigt ute med distansundervisning
Vid Linnéuniversitetet undervisar Anna Höglund på kurserna Vampyrfiktion, Barn och skräckfantastik, Skräckfiktion, Sjukdom, rädsla och berättande, liksom en kurs om Game of Thrones.
Redan före pandemin undervisade hon på distans. En anledning är att hon har en kronisk sjukdom som i perioder är väldigt smärtsam och gör det svårt för henne att röra sig.
– Det är en trygghet att veta att jag ändå alltid kan vara på plats i undervisningen. Min funktionsvariation påverkar mitt liv men jag är tacksam för att jag trots den har haft möjlighet att undervisa, forska och utvecklas i jobbet.
Anna Höglund sitter också i Kulturrådet som expert inom fantastik och skräck i arbetsgruppen för barn- och ungdomslitteratur.
– Det är en väldig ynnest. Jag har alltid varit intresserad av samverkan på olika sätt och i Kulturrådet får jag läsa mycket ny litteratur som ges ut och dessutom diskutera den med kompetenta läsare.
Nyligen flyttade Anna Höglund från Växjö till Malmö eftersom hon ville till en större stad. Många av hennes böcker ligger fortfarande nedpackade i lådor, men monstren har fått sina hem. I ett skåp med barnens gamla leksaker samsas Gollum med Gremlins, Varulvskaninen, Hajen och olika mjukisvarianter av Alien. I ett annat skåp står Dracula och Wolfman med en hel samling av vampyrer från Nightmare before Christmas och en vacker porslinsdocka som enligt försäljaren ska vara hemsökt.
Tove Jansson en favorit
Favoritmonstret ligger i Anna Höglunds säng: Tove Janssons Mårran i form av ett mjukisdjur.
– Hon är verkligen utanförskapet personifierad. Vandrar ensam och sprider kyla omkring sig. Hon är en romantiskt vemodig gestalt.
Genom sin forskning om fantastikens kopplingar till och reella påverkan på den verkliga världen försöker Anna Höglund bryta med den konventionella synen på fantastik som något helt påhittat och skiljt från verkligheten.
– Man behöver inte se det som olika världar utan man kan se det som olika sätt att se verkligheten på. Många gånger kan fantastik faktiskt beskriva verkligheten bättre än realistisk fiktion.
Skräckfilmen Get Out är ett exempel på hur vardagsrasism kan skildras med ovanlig tydlighet med hjälp av fantastik. Den är också ett exempel på privatiseringen av rädslan som nu är en trend inom skräckfiktionen, enligt Anna Höglund. Om hotet på 1950-talet kom utifrån i form av utomjordingar och symboliserade kommunismen, kommer hotet nu oftare inifrån de egna och kryper sig närmare hemmet och familjen.
Eftersom fantastik kan bära uttryck för politik och ideologi kan den påverka desamma i verkligheten, menar Anna Höglund.
– Det har skrivits otaliga artiklar om Game of Thrones som tagit avstamp i diskussionerna om sexism, rasism och funktionsvariationer. På så sätt har den serien faktiskt påverkat människors syn på världen.
Även historiskt har människan använt sig av fantastik för att förklara och förstå verkligheten omkring sig, genom till exempel myter och folktro. Fantastik kan också ha praktiska funktioner som att förmedla kunskap som är viktig för överlevnaden eller hur man ska förlika sig med död och sjukdom.
Uppåt för skräcken
Under coronapandemin har skräckfiktionen fått ett uppsving, inte minst den som handlar om sjukdomsutbrott.
– Det finns behov av att i form av fantastisk fiktion bearbeta det som hänt oss.
Anna Höglunds kollegor har skämtat med henne om att hennes karriärval som expert på de blodsugande vampyrerna också är en typ av traumabearbetning.
Innan hon satsade på forskningen försökte hon nämligen bli sjuksköterska, men efter en obehaglig incident under praktiken på kirurgen utvecklade hon blodfobi.
– Jag svimmar om jag ser för mycket blod.
