John Axelsson går in i sovrummet och sätter sig på en säng som är bäddad med blå och vita sängkläder.
– Åh! Den här är rätt skön, säger han.
John Axelsson är professor i psykologi vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet och ansvarig för sömnlabbet. I labbet ryms fem sovrum, toalett, dusch, kök, umgängesrum och kontrollrum. I höstas flyttade institutet till nya lokaler och det nya sömnlabbet håller fortfarande på att ta form.
Varför vi sover
Här ska John Axelsson och hans kollegor studera hur människor påverkas av sömn och sömnbrist.
– Sömn är en av biologins största gåtor. Alla organismer behöver sova. Det finns till och med studier som visar att träd och encelliga djur behöver viloperioder. Men vi vet fortfarande inte riktigt varför vi sover.
En av huvudteorierna är att sömnen behövs för att hjärna och kropp ska fungera väl. Hjärnan är plastisk, vilket innebär att den strukturerar om sig för att vi ska kunna lära oss nya saker och anpassa oss till vår omgivning. Hjärnan arbetar med synapser, kopplingar mellan nervceller som används för att skicka signaler.
Under dagen blir synapserna fler och större vilket gör hjärnan mindre plastisk.
– När vi sover arbetar hjärnan med de synapser som använts under dagen. Bland annat överförs dagens händelser till långtidsminnet och synapser som inte används regelbundet städas bort. På detta vis är sömnen avgörande för att vi ska ha en plastisk hjärna som kan lära nytt nästa dag. Efter ett par dygn utan sömn slutar hjärnan att fungera nästan helt.
Mätningar av hjärnan
Inne i kontrollrummet står ett gäng datorer. Härifrån ska personer som deltar i studier övervakas. Forskarna kan kontrollera bland annat temperatur och ljus. De ska också sätta upp utrustning för att mäta hur hjärnans elektriska aktivitet, hjärtrytm, rörelser och beteenden påverkas av sömnbrist.
I vissa studier bor deltagarna i sömnlabbet, i andra får de med sig sömnmätare och dagbok hem. I labbet fyller deltagare i formulär och gör tester för att forskarna ska kunna se hur hjärnan processar information. Forskarna filmar också hur deltagarna beter sig och tar blodprover som visar hur immunsystem, hormonnivåer och metabola system påverkas.
– En av våra stora forskningsfrågor är varför människor påverkas så olika av sömnbrist. Det är extremt stora skillnader i allt från uppmärksamhet till arbetsminne, inlärning och känsloreglering. Vissa påverkas mycket, andra knappt alls.
Sover över
John Axelsson och hans kollegor undersöker även hur snabbt det går att lita på en läkare som väcks under ett jourpass. Läkarna bär EEG-utrustning när de sover under nattpasset. När forskarna väcker dem får de göra olika tester. Syftet är att se hur många felhandlingar läkarna gör under de första minuterna och hur snabbt deras kognitiva funktioner kommer tillbaka. Under vissa förhållanden fungerar hjärnan bra direkt när den vaknar, men ibland kan det ta lång tid innan den kommer igång.
– Vi har diskuterat det här i flera år, går det över huvud taget att lita på någons beslut när man väcker dem? Vi tittar på processerna som är involverade när hjärnan vaknar upp, säger John Axelsson.
Något som påverkar sömnen negativt är stark och långvarig stress. Men hur stort problem är stress egentligen i samhället? Det är något som Hugo Westerlund funderar mycket över. Han sitter några våningar ovanför sömnlabbet och är professor i epidemiologi och ställföreträdande föreståndare för Stressforskningsinstitutet.
– Det finns en utbredd uppfattning att stressen har ökat i samhället. Men frågan är om det verkligen är så, säger Hugo Westerlund.
Mer medvetna om stress
Han menar att tillvaron mycket väl kan ha blivit stressigare, men vi kan också ha blivit mer medvetna om stress eller så kallar vi saker för stress som inte är det. Det är som att skala en lök, säger han och förklarar: på 1800-talet dog människor i tuberkulos, oroade sig för svält och nödår och många barn dog innan de hade fyllt tio år. Samtidigt klagade folk sannolikt inte på stress.
– Men skulle dessa situationer inte innebära någon stress? Det är fullständigt orimligt. Det är klart att det fanns stress. Men man talade inte om det på det viset. Det kan vara så att vi skalar löken och börjar se att när vi nu kan ta hand om många infektionssjukdomar finns det en psykisk ohälsa under. Men den kanske har funnits där hela tiden.
Mycket forskning har ägnats åt stress i arbetslivet, men nu är Hugo Westerholm mest nyfiken på ungas situation. Om stressen var värst i arbetslivet så borde människor må sämre ju längre de jobbar, och så är det inte. Det är snarare unga som ännu inte kommit ut i arbetslivet som tycks uppleva mest stress.
– Det har varit en dramatisk förändring, före 1990-talet upplevde de äldre mest stress, nu är det de unga. Då måste man som forskare fundera över om man tittar på rätt ställe.
Ny studie
Hugo Westerholm leder sedan 2006 ett stort forskningsprojekt om arbetsliv och hälsa. I början av året startade en ny studie i projektet där även personer i åldern 18–29 år, som inte arbetar, ska ingå. Syftet är att se vad som händer innan och under den tid då unga ska ut på arbetsmarknaden.
Han tror att flera faktorer tillsammans skapar bilden av att stressen bland unga har ökat kraftigt.
– Den psykiska ohälsan och stressen kan ha blivit mer synlig och möjlig att tala om, men samtidigt måste ungdomar prestera och göra val för att skapa sin egen framtid. De lever också i en osäker värld med till exempel klimathot. Dessutom har vi sociala medier som bland annat spär på smalhetsnormer, säger Hugo Westerlund.
Den som utsätts för mycket stress under lång tid blir till slut sjuk. Utmattningssyndrom är den största enskilda orsaken till sjukskrivning i Sverige. Men varför det är så är det ingen som vet, enligt Mats Lekander, professor i psykoneuroimmunologi, ett ämne som handlar om hjärnans samspel med immunsystemet och vårt beteende.
Exklusiv diagnos
Han sitter på samma våningsplan som Hugo Westerlund och forskar bland annat om utmattningssyndrom.
– Det har inte gjorts några riktiga valideringsstudier där man testar om diagnosen utmattningssyndrom behövs och vad som skiljer tillståndet från till exempel depression, säger Mats Lekander.
Diagnosen existerar bara i Sverige, det finns ingen internationell forskning att luta sig mot. Vilken diagnos utbrända personer skulle få i andra länder är något som Mats Lekander och hans kollegor vill studera, men än finns ingen finansiering för ett sådant projekt. Både diagnosen och hur den ska behandlas har alltså svagt forskningsstöd.
– Det är skandalöst. Människor lider och kostnaderna är enorma, men vi vet inte om folk får rätt diagnos eller rätt behandling.
Ofta ihop med depression
Just nu ingår Mats Lekander i ett team som testar en ny behandling. 300 deltagare har lottats dels till forskarnas behandling, dels till en behandling som liknar Socialstyrelsens rekommendationer om stress. Behandlingarna är delvis lika, patienterna får hjälp att skapa balans mellan aktivitet och vila samt interventioner för att främja sömn och fysisk aktivitet. Men forskarnas behandling innehåller också inslag av ångest- och depressionsbehandling, anpassad till varje deltagare.
Utmattningssyndrom överlappar ofta med depression, och antagligen även ångeststörningar, förklarar Mats Lekander.
– När folk blir diagnosticerade med utmattningssyndrom kan de stanna av, bli stresskänsliga och passiva. De behöver aktivera sig men också välja rätt aktiviteter.
En del kan då bli rädda för sina stressreaktioner och börja undvika saker som de behöver göra för att må bra. Här kommer inslag från ångestbehandling in, deltagarna ska exponera sig för situationer eller känslor som de helst undviker.
Behandling via nätet
Behandlingen sker över nätet och pågår i tolv veckor. Deltagarna får information och uppgifter digitalt samt har kontakt med en terapeut via mejl. Forskarna gör också kognitiva test för att se hur funktioner som uppmärksamhet och arbetsminne påverkas.
Till sommaren ska alla deltagare vara behandlade.
– Vi har gjort tre studier tidigare med denna behandling och det verkar som att folk mår mycket bättre. Nu vill vi kontrollera effekterna av behandlingen, men också se om det blir några förändringar när det gäller kognitiva besvär och om det hänger ihop med sjukskrivningens längd, säger Mats Lekander.
Vad gör du här?
Loretta Platts, docent i folkhälsovetenskap vid Stressforskningsinstitutet, som forskar om folkhälsa och socialgerontologi, vilket handlar om äldre och deras situation i samhället.
– Jag forskar om personer över 65 år som antingen fortsätter arbeta eller som pensionerar sig och sedan börjar jobba igen. Vår forskning visar att 70-åringar mår bättre på jobbet än 60-åringar. De är mer nöjda och känner sig mindre stressade.
Vad beror det på?
– Ja frågan var om det enbart handlade om att folk som hade haft det bra också fortsatte arbeta medan de som hade dåliga jobb slutade. Så var det i vissa fall, men vi såg även att många faktiskt upplevde en förbättring i arbetsmiljön när de nådde pensionsåldern. Vi ser att de här personerna, eftersom de har en trygg inkomst tack vare sin pension, kan välja när de vill jobba och vad de vill göra.
Du kom till Stressforskningsinstitutet från King’s College London, hur är det att forska i Sverige?
– Fantastiskt! I Sverige finns något unikt i att även ganska unga, oerfarna forskare kan få anslag. Det gör att du tidigt i karriären kan leda projekt och bygga team. Det har gjort att jag har kunnat vara en oberoende, kreativ forskare och utveckla mina egna idéer. I Storbritannien finns inte samma möjlighet.
