Hon kallar sig emellanåt jämställdhetsaktivist och får ofta, nästan jämt, stå till svars för sitt val av vetenskapsfält. Anneli Häyrén forskar om jämställdhet i arbetslivet och handlägger även den typen av frågor på Uppsala universitet. Hon har också en egen verksamhet som konsult inom jämställdhet och genus.
– Jag är feminist och som student rörde jag mig i aktivistiska kretsar. Jag har fortfarande ett starkt samhällsengagemang men numera demonstrerar jag inte ens 8 mars, berättar hon.
Ovetenskapliga agendor
Speciellt i sociala medier brukar kritiska röster hävda att genusvetenskapen är styrd av ovetenskapliga agendor.
– Vi brukar bli beskyllda för att vara politiskt orienterade i vår forskning och vi behöver hitta sätt att bemöta det. För mig är forskningen och samhällsengagemanget två skilda saker. Forskningen är ett hantverk med speciella metoder och regler för hur man utför det, och liksom inom annan forskning granskas våra resultat av forskarsamhället.
Anneli Häyrén tycker ändå att forskare måste kunna använda sina och andras forskningsresultat, som passerat igenom kvalitetskontrollen, i en samhällsdiskussion och sätta in dem i ett sammanhang.
Det förekommer i huvudsak två typer av kritik mot genusvetenskapen. Den ena handlar om att man kritiserar eller inte förstår de etablerade metoderna inom den kvalitativa forskningen. Den andra handlar om att man inte gillar forskningsfrågorna och resultaten.
– Vill man inte ha en granskning av en viss typ av maskulinitet i arbetslivet, som jag skulle säga uppfattas som ett hinder för jämställdhet, då är det klart att man gärna kritiserar den forskningen.
Behöver vara engagerad
Att forska om frågor som hon saknar engagemang i, ser Anneli Häyrén inte som ett alternativ.
– Forskning kräver hårt arbete och ger dåligt betalt. Man ägnar sig åt det trots att det är svårt och då krävs det ett stort intresse för att man ska kunna hålla i gång det.
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är engagerad i Socialdemokraterna och i Svenska kyrkan, parallellt med sin forskning.
– Mitt ledord, för att lyckas kombinera rollerna, är transparens. Öppenhet. Att hela tiden vara tydlig med mina olika tillhörigheter och samhällspolitiska engagemang, förklarar han.
Ibland är Ulf Bjereld med i public service och svarar på frågor, och det brukar följas av kritik från politiska motståndare.
– Jag gör mitt bästa för att upprätthålla trovärdigheten, genom att vara just transparent med mina ställningstaganden, men trovärdigheten ligger i betraktarens ögon.
Alla människor är engagerade i saker och har känslor. Det betyder att ingen kan vara helt neutral. All forskning påverkas på ett eller annat sätt av forskarens värderingar. Ulf Bjereld minns hur han en gång i tiden avrått en doktorand från att skriva om den politiska utvecklingen i sitt eget land i tredje världen.
Skulle gjort annorlunda
Ulf föreslog, kanske lite skämtsamt, att doktoranden i stället kunde studera en kommundelsreform i en mindre svensk stad.
– I dag skulle jag inte ha avrått doktoranden på samma sätt. Numera litar jag mer på att människor kan hålla isär det vetenskapliga och det personliga. Det finns fördelar med att skriva om någonting som man är engagerad i. Man har värdefulla förkunskaper. Mitt eget engagemang i partipolitiken på lokal nivå och i Socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott har gett mig ovärderliga insikter om hur politik fungerar i praktiken. Den kunskapen hade jag inte kunnat få på annat sätt, säger Ulf Bjereld, som tycker att alla människor då och då behöver granska sig själva och ödmjukt reflektera över var de står i olika frågor.
– Det vore att drabbas av högmod, att hävda att just man själv kan vara opartisk och neutral.
