I uttalanden, partiprogram och valmanifest, värnar alla partier en utbildning och forskning av hög kvalitet, fattas bara annat. På högersidan menar man att kvalitet bör prioriteras framför fler studenter. De ser gärna fler universitetslärare och mer lärarledd undervisning.
En vänster-högerdimension i högskolepolitiken är om vi ska ha fler eller färre lärosäten, fler eller färre universitet. Partierna som nu är på väg att bilda regering följer det mönstret. Sverigedemokraterna föreslår till och med sammanslagningar av lärosäten för att minska administrativa kostnader.
Flera av partierna önskar koncentration av forskningsresurser till stora universitet. Liberalerna vill bygga ut utbildningar och lärosäten som har hög kvalitet.
Alla partier säger sig värna om akademins självständighet och att den akademiska friheten är viktig. Flera av dem betonar att detaljstyrning är av ondo. Kristdemokraterna menar att krav på exempelvis antalet kvinnliga professorer kan gå ut över kvaliteten.
Moderaterna vill värna forskningen från politiska pekpinnar och är, precis som Sverigedemokraterna, kritiska till krav på köns- och genusperspektiv vid ansökan om projektbidrag.
Likaså önskar M se över byråkratin för etikprövning som de menar hämmar forskningen. Sverigedemokraterna är motståndare till politiska poster i lärosätens styrelser.
När det gäller finansieringen förespråkar Moderaterna mer pengar till Vetenskapsrådet för ”fri och forskarinitierad forskning”. Sverigedemokraterna vill tvärtom ge mindre pengar till Vetenskapsrådet och höja basanslagen. Som enda parti, förutom Vänsterpartiet, går Sverigedemokraterna ut med att man vill avskaffa produktivitetsavdraget.
”Som sagt försvarar politiker högtidligt akademins självständighet men om de får chansen styr de gärna över forskning och utbildningar till förmån för sina käpphästar.”
Som sagt försvarar politiker högtidligt akademins självständighet men om de får chansen styr de gärna över forskning och utbildningar till förmån för sina käpphästar.
En av högersidans hjärtefrågor är mer kärnkraft och fler kärnkraftverk. Rimligen kan vi därför förvänta oss mer forskning om kärnenergi, och kanske nya utbildningar inom kärnkraftsteknik.
Mer forskning om kriminalitet då? Nja, kriminologer står väl inte så högt i kurs på den här politiska sidan. Snarare vill man se satsningar på polisutbildningen. Både M och SD förespråkar en betald polisutbildning, och SD poängterar dessutom att polisutbildningen inte ska akademiseras.
När vi talar om käpphästar så är det välbekant att Sverigedemokraterna är kritiska till en hel del av genusforskningen. Tidigare har de uttalat sig för att stoppa genusindoktrinering i högskolor och för att dra in stödet till Nationella sekretariatet för genusfrågor.
Skolan är ett alltid aktuellt område. Moderaterna och Liberalerna tycker vi ska ha en bättre lärarutbildning. Liberalerna tänker sig också att koncentrera lärarutbildningen till färre lärosäten och att det ska vara högre krav för att komma in på utbildningen.
Det senaste året har det varit en het debatt om den nya utlänningslagen som försvårar för utländska forskare att stanna i landet. Både Kristdemokraterna och Liberalerna vill ändra lagstiftningen. Dessutom ser gärna Liberalerna att Sverige betalar tillbaka en del av studieavgiften för utländska studenter som önskar stanna kvar i landet.
Men Sverigedemokraterna säger nej till att ändra migrationslagstiftningen, och anser att lärosätena bör inrätta fler fasta tjänster i stället. Vad jag vet har inte Moderaterna uttalat sig i den här frågan.
Så att partierna på högerkanten skulle göra något åt den nya migrationslagen är inte troligt.
”Troligen väntar inte några stora omvälvningar. Med största sannolikhet blir det inga nya universitet, inte några nya högskolor och kanske till och med några sammanslagningar av lärosäten.”
Vad säger den här genomgången om vilken högskolepolitik vi kan förvänta oss den närmaste tiden? Troligen väntar inte några stora omvälvningar. Med största sannolikhet blir det inga nya universitet, inte några nya högskolor och kanske till och med några sammanslagningar av lärosäten.
Vi kan förvänta oss lite andra betoningar på vilka forskningsområden som bör prioriteras. Möjligen också att en del föreskrifter om främst genus och kön slopas. Och det är tänkbart att sammansättningen av lärosätenas styrelser förändras.
Men den del av sektorn som kan förvänta sig direkta förändringar är nog lärarhögskolan. Skolan är ju alltid utsatt för politiskt intresse.