Trots att AI-verktyg som Chat GPT utvecklas i snabb takt är det få studenter på universitet eller högskolor som känner till om lärosätet har riktlinjer för AI-användning. Det visar en ny undersökning som Novus har gjort på uppdrag av Akavia.
Utvecklingen av generativa AI-verktyg som Chat GPT, Dall-E och Midjourney går i rasande fart. Med enkla anvisningar kan verktygen blixtsnabbt leverera precisa och utförliga svar på komplexa frågor, sammanfatta aktuell forskning (åtminstone fram till 2021) eller producera valfritt innehåll till en uppsats. Möjligheterna är med andra ord mer eller mindre obegränsade. Trots det är det få studenter som känner till om deras lärosäte har en policy eller riktlinjer för hur AI-verktyg får användas.
I undersökningen som Novus har gjort på uppdrag av Akavia svarar 10 procent av studenterna ja på frågan om deras lärosäte har en policy eller riktlinjer för AI-användningen. 24 procent svarar nej och 66 procent uppger att de inte vet om lärosätet har en policy.
I samma undersökning har vi ställt frågor om studenternas lärosäte har ändrat examinationsformerna till följd av utvecklingen av generativa AI-verktyg. Enbart 8 procent av de svarande uppger att examinationsformerna har förändrats. 54 procent svarar nej och 38 procent att de inte vet.
Artificiell intelligens och utvecklingen av generativa verktyg som Chat GPT får redan i dag stora effekter på arbetslivet och samhället. Det är naturligt och klokt att studenter lär sig använda verktygen redan under studietiden men det bör ske på ett sådant sätt att det bidrar till att höja kvaliteten i den högre utbildningen snarare än att sänka den. För att det ska vara möjligt bör högskolor och universitet ha en dialog med studenterna och så snart som möjligt ta fram riktlinjer för hur AI-verktyg får användas.
Samtidigt behöver examinationsformer och undervisning utvecklas i takt med teknikutvecklingen. Hemtentor med generella frågeställningar som återanvänds år efter år är lätta byten för de generativa AI-verktygen. När AI-verktyg används som studiestöd behöver studenterna lära sig att redovisa hur de har promptat och vilka verktyg de har använt sig av, på samma sätt som vi har fått lära oss hur man skriver en traditionell källförteckning.
Det här kräver förstås att högskolorna får möjlighet att satsa på och investera i att utveckla lärarkårens digitala kompetens. I den undersökning Novus har gjort på uppdrag av Akavia har vi också ställt frågor om den digitala kompetensen. Hela 86 procent av studenterna anser sig ha en mycket god eller ganska god digital kompetens. När vi ställer frågan om den digitala kompetensen hos undervisande lärare vid lärosätet är motsvarande siffra 64 procent.
Vi är medvetna om att förutsättningarna ser olika ut på olika lärosäten. Det finns högskolor som ligger i digital framkant och har kommit långt i arbetet med att utveckla examinationsformer och har tagit fram tydliga riktlinjer för hur studenterna får använda sig av generativa AI-verktyg. Den inbyggda tröghet som finns i form av kursplaner och terminsplanering innebär också en naturlig eftersläpning när det gäller att anpassa och förändra examinationsformer.
Oavsett det så har högskolor och universitet en viktig och lagstadgad uppgift i att utveckla studenternas förmåga att möta förändringar i arbetslivet och göra självständiga och kritiska bedömningar. När nya verktyg genererar färdiga svar på komplexa frågor blir det än viktigare att vi klarar av att vara källkritiska och självständigt reflektera över informationen AI-verktygen matar oss med. Vi behöver med andra ord använda tekniken på ett sätt som gör oss smartare och inte dummare.
Vi är övertygade om att utvecklingen inom artificiell intelligens kan föra mycket gott med sig, både för arbetslivet och samhället. Men vi behöver se till att rusta morgondagens akademiker så att de blir aktiva och reflekterande användare av den nya tekniken. Här har våra högskolor och universitet en central roll.
Patrik Nilsson
Samhällspolitisk chef, Akavia
Hanna Birath
Sakkunnig, Akavia
