Den nyligen avslutade rättegången i Uppsala tingsrätt rör en studie där ungefär 400 personer testades för antikroppar mot covid-19 våren 2020. En forskare har åtalats för brott mot etikprövningslagen, då det saknades etikprövningstillstånd för studien.
Men av parterna som befinner sig i förhandlingssalen är det bara åklagaren som kallar det hela för en forskningsstudie.
Försvarets argumentation bygger nämligen på att det var en provtagning som den åtalade forskaren utförde bland vänner och bekanta ihop med sju kollegor. Antikroppstesterna hade blivit över från en studie där forskaren utvärderat ett specifikt antikroppstest.
Forskaren: ”Behövdes inget tillstånd”
Det betyder att det inte behövdes något etikprövningstillstånd, förklarar den åtalade forskaren i en intervju med Universitetsläraren direkt efter rättegången.
– Vi har inte gjort någon forskning. Precis som vittnena och jag själv har beskrivit därinne hade vi utvärderat ett test, som visade sig vara fantastiskt bra. De här testerna blev över och skulle bli oanvändbara efter ett tag och vi hade vänner och bekanta som skrek efter att få bli testade. Det fanns några kommersiella tester men de var inte utvärderade, säger hen.
Åtalet berör inte den ursprungliga studien, om utvärderingen av testet. Men där behövdes inget etikprövningstillstånd heller, eftersom den gjordes på anonyma blodprov, påtalar forskaren.
Efter att ha delat upp de ungefär 500 testerna mellan sig utfördes provtagning på olika platser i de åtta forskarnas respektive närområde. En av dem vittnar under rättegången om att hen satte upp en station utanför sitt hus och tog blodprov på grannar. En annan pratar om hur personer i grannskapet testades löpande.
Den åtalade forskaren själv vittnar om hur hen sammanlagt utförde ett femtiotal blodprov på ett gym och på personer i en förening hen är medlem i.
Pratade med media om resultatet
När forskarna sedan pratade om resultaten med varandra visade det sig att ingen av dem hade hittat ens i närheten av så många människor som bar på antikroppar, som Folkhälsomyndigheten menade att det borde finnas bland befolkningen.
Då bestämde de sig för att berätta om det i media. Att inte berätta hade varit ”gravt oetiskt”, påpekar den åtalade forskaren.
– Vi trodde att det vi hade observerat hade betydelse. Det vill säga att Folkhälsomyndigheten skulle förstå hur det egentligen såg ut och att det i sin tur skulle kunna påverka strategin, säger den åtalade forskaren.
När en lokaltidning sedan rapporterade om resultaten framställdes den åtalade forskaren som forskningsledare för studien. Senare kom en anmälan in till Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, om att studien saknade etikprövningstillstånd.
Missförstånd om forskningsstudie
Att det rörde sig om en forskningsstudie och att den åtalade forskaren var ledare för den studien är missförstånd, vilka i sin tur är bakgrunden till åtalet, menar den åtalade forskaren själv.
Överåklagare Micael Dahlberg anser å sin sida att det snarare är tydligt att det handlar om en forskningsstudie. Det säger han till Universitetsläraren efter den första rättegångsdagen.
Han hänvisar till det faktum att åtta professorer tagit blodprov i fingret på flera hundra personer.
– Normalt sett återfinns inte professorer på vårdcentraler. Därför menar jag att det antyder att de har haft något annat intresse än att bara tala om för folk att de inte har antikroppar. Det har funnits ett bakomliggande syfte, säger Micael Dahlberg.
Att man, som han menar, sedan också har sammanställt resultatet av studien är ett av åklagarsidans starkaste bevis.
– Det är det som jag anser vara forskning, säger Micael Dahlberg.
Åklagaren: ”Man ska ha ett tillstånd”
Åklagaren poängterar att det inte finns några problem med själva studien i sig, eller att det skulle vara problematiskt att forskare utför den.
– Inte på något sätt. Det är bara det att man ska ha ett tillstånd för att göra det här, säger han.
I sin slutplädering under rättegångens andra dag betonar Micael Dahlberg också att den åtalade forskaren får anses vara ledare för studien, eftersom hen hade tillgång till antikroppstesterna från början och var den som distribuerade testerna till de övriga i gruppen.
Straffsatsen för ett uppsåtligt brott i den här typen av fall, det vill säga att man har förstått att tillstånd krävs men låtit bli att ansöka om det, är böter eller fängelse i upp till två år. Om brottet i stället anses ha begåtts av grov oaktsamhet, där forskaren ifråga åtminstone borde ha tänkt på att man skulle ha tillstånd, är straffsatsen i stället böter eller fängelse i upp till sex månader.
Vid en fällande dom i det aktuella fallet vill åklagare Micael Dahlberg se ett bötesstraff som rör sig i den högre nivån på bötesskalan.
– Jag anser att det här inte ligger på fängelseskalan, säger han.
Forskaren åtalades i slutet av 2021 efter att ha blivit åtalsanmäld av Önep. Förhandlingen skulle inledningsvis ha ägt rum för lite mer än ett år sedan, men sköts upp. Efter att tingsrätten först annonserat att den skulle pågå en heldag, blev den uppdelad på två halvdagar.
Vittnesmål från forskarna
Tjugotalet personer fyller upp nästan samtliga åskådarplatser i förhandlingssalen. När åklagaren drar sin förklaring till varför vi sitter här den här torsdagen, lyssnar forskaren sammanbitet.
Flera av de sju övriga forskarna som utförde testerna vittnar under rättegången om hur det gick till. På en direkt fråga från åklagaren svarar samtliga vittnen som får frågan att de haft kontakt med varandra, men att alla inte haft kontakt med alla i gruppen.
Det fanns en skyldighet att berätta om resultatet, uttrycker en av dem. Samtidigt handlade det inte om en forskningsstudie.
– All vetenskap är inte forskning. Man måste ha en nollhypotes, en forskningsplan, etiskt tillstånd och finansiering på plats. I det här fallet fanns ingen av de här ingående komponenterna där, säger vittnet.
Ett annat vittne betonar att det inte togs några personuppgifter och inte heller fördes anteckningar om kön eller medicinsk bakgrund under testerna.
– Det handlade bara om hur många som var positiva, säger vittnet.
Den åtalade forskarens advokat, Hanna Lindblom, trycker i sin slutplädering på att den åtalade forskaren erbjudit överblivna tester till människor som behövde det, och betonar att det var i inledningen av coronapandemin.
Advokaten: ”Allt är inte forskning”
Inga resultat har rapporterats in till Folkhälsomyndigheten, något som det felaktigt rapporterats om i media, fortsätter hon. Det har inte gjorts någon selektering av testpersoner och den åtalade forskaren har haft etikprövningstillstånd för den forskning som hen har gjort på annat håll, enligt advokaten.
– Öneps anmälan är marinerad i missförstånd. ”Kompistesterna” är inte forskning och hen (forskarens namn, reds anm.) är inte forskningsledare, sade Hanna Lindblom.
Det går att vara forskare, utan att allt man gör är forskning, tryckte hon på.
– Om de inte hade sagt något om de observationer som de gjorde hade det varit oetiskt. Här handlar det om civilkurage, sade Hanna Lindblom.
Stämningen i rättssalen är lugn men stundtals spänd, särskilt under första förhandlingsdagen. De flesta som inte är journalister tycks vara där i sympati med den åtalade forskaren. Vid ett tillfälle måste rättens ordförande be några åhörare som protesterar rakt ut mot åklagarens argumentation att vara tysta, med hänvisning till att förhandlingen inte är ”ett seminarium” utan en rättegång.
Dom i målet förväntas komma 30 juni. Direkt efter rättegången beskriver den åtalade forskaren sig som efter omständigheterna nöjd.
– Blir jag friad återstår frågan om åklagaren kommer att överklaga till hovrätten, då tar det väl ett eller i värsta fall kanske två år till. Om jag blir friad och åklagaren inte överklagar till hovrätten så att det är helt över, vet jag inte hur jag kommer känna. Jag har levt under den här skuggan, pressen och stressen i drygt tre år nu. Det har blivit det normala. Men jag kan bara gissa att det kommer vara ganska skönt och en känsla av befrielse, säger den åtalade forskaren till Universitetsläraren.
Första fallet i domstol
Att fallet är det första som går till domstol är viktigare än hen själv som person i sammanhanget, förklarar den åtalade forskaren.
– Det som gör rättegången intressant är att om jag skulle bli fälld, då har vi stora problem i Sverige vad gäller forskningen. Men det är redan så att långt innan Öneps anmälningar väl går till rätten är det ju skriverier. I detta fall extremt många artiklar.
Åtalsprocessen tog upp ungefär hälften av arbetskapaciteten under de första två åren, uppskattar den åtalade forskaren.
– Pratar vi känslor, lidande och privata plågor generellt förstår nog vem som helst hur det är att bli ifrågasätt som forskare. Hela min forskargärning på över 30 år blir ju ifrågasatt och jag blir ”den där fuskaren eller slarvern”, säger hen.
Den åtalade forskaren ser en rad problem med etikprövningslagen, och hänvisar till att det lär bli många anmälningar och fällningar om tingsrätten skulle komma fram till att ”kompistesterna” som hen och kollegorna har utfört är olagliga.
– Vi kan vända på det och säga att det här som vi har gjort för att hjälpa människor under en brinnande pandemi. Utan några som helst risker för någon, och att de också var mycket tacksamma. Att det nu har gått till tingsrätten, det räcker så.
Något konkret som behöver förändras i lagen vill den åtalade forskaren inte nämna. Hens kritik gäller hur etikprövningssystemet som helhet är utformat.
– Jag är inte jurist utan det handlar om att systemet som vi nu har, det vill säga att jurister avgör vad som är forskning och inte forskning. Det fungerar helt enkelt inte, säger den åtalade forskaren.
