Riksdagsledamöterna Patrick Reslow (SD) och Robert Stenkvist (SD) svarar i en replik att den samstämmiga oro som rektorer och anställda inom akademin givit uttryck för inte är någonting annat än ”lögn och fria fantasier”. Det är ett anmärkningsvärt påstående. Oroliga röster för en framtid där den akademiska friheten har bytts ut mot politisk styrning bör alltid tas på allvar, särskilt när de kommer från akademin själva.
”Oroliga röster för en framtid där den akademiska friheten har bytts ut mot politisk styrning bör alltid tas på allvar.”
Reslow och Stenkvist kan inte frambringa något annat försvar för den omdebatterade reformen som ska halvera mandatperioderna i universitetsstyrelserna än utbildningsminister Mats Perssons (L) och regeringens redan motbevisade talepunkter. För att upprepa: det är inte i universitetsstyrelserna som frågor kring säkerhet primärt hanteras. Anledningen till den plötsligt annonserade förändringen måste alltså vara någon annan.
Som lagstiftare respektive student är vi mycket oroliga för utvecklingen. När en regering och dess samarbetsparti inte kan presentera ett enda legitimt argument för en inskränkning i den akademiska friheten som denna föreslagna reform innebär så ringer, med rätta, varningsklockorna. Att det största partiet i regeringskoalitionen dessutom börjar använda sig av enskilda, perifera annonser för universitetsjobb i sin strävan att stämpla den svenska högskolan som ”politiserad” visar vidare att Sverigedemokraterna inte har förstått vad akademisk frihet innebär. Politiken ska självklart varken in och detaljreglera kortare mandatperioder i styrelser eller exakt vilken kompetens som får eller inte får krävas av enskilda universitet vid tillsättning av tjänster.
Sverige har ett högre utbildningssystem i världsklass. Blandningen av den internationellt sett höga nivån och det historiskt sett starka fokuset på att tillgängliggöra högre utbildning för alla, oavsett bakgrund, har skapat en högskola som vi bör värna och vara stolta över. Denna har tillkommit just genom att politiken har prioriterat den akademiska friheten och lämnat styrningen till akademin själva – inte genom att tidigare regeringsunderlag har varit inne och detaljstyrt med tvivelaktiga pekpinnar.
Hade regeringsunderlaget varit måna om att skapa verklig högskolepolitisk förändring så hade det i stället kunnat lyfta att den sociala snedrekryteringen ökar och att möjligheten till högre utbildning fortsätter att vara en klassfråga. Men Sverigedemokraterna är, föga förvånande, inte intresserade av att fortsätta på den typiskt svenska vägen med fokus på akademisk frihet och utbildningssatsningar som har gjort vår högre utbildning fantastisk.
Alexander Losjö Dahlström
Ordförande, S-studenter i Lund
Adrian Magnusson (S)
Riksdagsledamot, Skåne läns södra valkrets
